De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets e

De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt  Lunds universitets e
De åsikter som uttrycks här är mina egna och representerar inte på något sätt Lunds universitets eller någon annan myndighets ställningstaganden.

torsdag 25 maj 2017

Nya UB

Humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet byggs om. En av prefekterna var på besök i Lund förra helgen och hon hade en del intressanta saker att berätta. Framför allt handlade det om idéerna för UB i Göteborg. Ett universitetsbibliotek är ju en viktig infrastruktur som genom seklerna genomgått ganska stora förändringar. Men det som verkar vara på gång nu får nog allt annat att förblekna.

Traditionellt har ju biblioteken bestått av rader av uppställda böcker som varit sökbara med hjälp av kataloger. Sökningar har gjorts ämnesmässigt enligt olika klassifikationssystem, på titel eller upphovsmakare. Ibland har det också gått att söka på skriftserier, ursprungsort och andra metadata. Men det har nog hört till undantagen. Vanligast har författare eller titel varit. När katalogerna digitaliserades och böcker och artiklar försågs med ämnesord kunde också dessa användas i sökningar.

Men det var då. Nu står vi inför något nytt som det verkar. En tanke som finns när nu Göteborgs universitet ska byggas om är nämligen att strunta i uppställningen och istället låta katalogen formas efter sökandens önskemål. Tanken är att biblioteket ska kunna byggas om digitalt efter individens behov. Sök på en viss författare och upp kommer samtliga texter av denna författare ordnade som texter i en bokhylla. I detta ligger kanske inte mycket nytt eftersom den typen av listor redan nu ganska enkelt skapas i de flesta digitala söksystem. Men tänk sedan att du istället gör en sökning på en viss Dewey-indelning. Upp dyker en virtuell bokhylla med texterna som passar ämnessökningen. Gör om sökningen enligt någon annan klassning och upp dyker en ny ordning i en ny bokhylla. På samma sätt kan du göra om sökningar och skapa din helt egna biblioteksordning efter accession eller någon annan uppdelning.

Men riktigt intressant blir det om inte bara katalogerna digitaliseras, utan även böckerna. Det gör det möjligt, i alla fall i teorin, att söka på fritext och utifrån det skapa sina egna uppställningar. Från hyllan kan du sedan virtuellt ta ner böcker och läsa. Självklart ska du sedan kunna beställa fram fysiska exemplar om du vill. Men uppställningen av de verkliga böckerna blir ointressant eftersom alla kan skapa olika uppställningar allt efter olika behov. Hur de fysiska böckerna ordnas spelar ingen roll eftersom ingen längre kommer att gå längs bokraderna i det fysiska biblioteket. Det sker istället helt virtuellt. De fysiska böckerna kan stå hur som helst och plockas upp vid behov av robotar. Så ser i alla fall biblioteksutopierna ut i Göteborg.

Och visst är det nervkittlande att tänka sig de olika möjligheterna som bibliotekets individualisering ger liksom det stora utrymmet som finns att ändra om ordningen i detta personliga hylluppställningssystem. Samtidigt sker allt detta till ett pris, nämligen att böckernas materiella och taktila kvaliteter går förlorade. Just den här spänningen mellan individualisering och materialitet gäller nog inte bara framtidens bibliotek, utan på en mängd andra områden.

måndag 15 maj 2017

Trappan

Äntligen protesterar kolleger. Det är nu cirka två år sedan som HT- fakulteterna införde att arbetstiden för undervisning och forskning minskar proportionellt om man får in externa anslag. Tidigare har man kunnat köpa ut sin undervisningstid, men på HT-fakulteterna bestämdes alltså för ett antal år sedan att detta inte längre skulle gå. Istället kunde externa anslag endast användas för att köpa ut undervisning och forskning med samma proportioner som de ingår i tjänsten. Jag tror jag har klagat på detta tidigare här i bloggen. En sak är i alla fall säker. Hållningen är totalt demoraliserande för alla incitament att söka externa anslag.

Nu har tydligen samma sak införts på S-fak här vid Lunds universitet och jag har också hört att det är på gång på humanistiska fakulteten i Göteborg. Tack och lov har dock S-kollegerna här i staden protesterat, och gör det dessutom på ett sätt som inte lämnar någon tveksamhet om vad förslaget är värt. Vi får se om det får någon effekt.

måndag 8 maj 2017

TA-personalens internationalisering

Jag har nått av en inbjudan till frukostseminarium. Det är internationella enheten som tydligen inte har nog med att försöka internationalisera universitetets kärnverksamhet, utan också tar sig an den tekniska och administrativa personalen. Frukostseminariet 8 juni gäller möjligheter till TA-personalens internationalisering genom i första hand så kallad jobbskuggning.

Det är naturligtvis svårt att avgöra om denna verksamhet är värd insatserna. Men jag tycker generellt att det finns något spännande i att overhead-finansierad stödverksamhet utvecklar stödåtgärder för annan overhead-finansierad stödverksamhet. Kanske får vi i framtiden se universitetsinterna utlysningar för att utveckla den tekniska och administrativa verksamheten i likhet med de utlysningar som finns för infrastruktursatsningar och nu senast för samverkansverksamhet?

Såvitt jag kan se finns idag inga explicit uttalade och uppföljbara målsättningar med insatserna för att internationalisera TA-personalen. Här behövs förstås tydliga mål med en utvärdering av insatserna inom säg tre till fem år. Vi kan bara hoppas på att den blir av.

söndag 7 maj 2017

Intervju om nya resursutredningen

I Vetenskapsradion i fredags intervjuades Pam Fredman som utsetts som utredare i den nya resursutredningen för universitet och högskolor samt Mats Benner. För en gångs skull tycker jag detta blev en riktigt bra intervju där det blev ganska tydligt att Pam Fredman nog kommer att lägga en hel del krut på fördelningen av grundutbildningsmedel samtidigt som Mats Benner lyckades få fram en konkret bild av hur det skulle kunna vara i Sverige när det gäller fördelningen av forskningsresurser. Det är ju välkänt att universitet i de mer framgångsrika forskningsländerna som Danmark, Nederländerna och Schweiz har mer fasta forskningsresurser samtidigt som styrningen i dessa länder är tydligare. I Sverige kompenseras en större autonomi för universitet och högskolor med en betydligt större externfinansieringsgrad, något som gjort universitets- och högskoleledningar till något av lama ankor samtidigt som alla lärosäten till förvillelse liknar varandra i vårt avlånga land när de försöker tillfredsställa alla krav från det regionala näringslivet till regeringskansliets krav på kvalitet och samverkan. Med starkare styrning kunde regeringskansliet fördela rollerna bättre mellan de olika lärosätena, något som låter som gammal god socialdemokratisk politik. Frågan är vilken roll Lunds universitet skulle få i en sådan värld.

Universitetsstatistik

En intressant statistisk undersökning om korrelationen mellan universitetsranking och hur olika länder placerar sig i denna ranking i relation till antalet universitet i respektive land sprids just nu på Facebook. Nu säger många säkert att statistik inte är särskilt tillförlitligt i dessa sammanhang och det är just det som är poängen med denna statistik. Den visar att det nästan är omvänd korrelation mellan länder med många universitet i topp på rankinglistor och hur stor andel av ett lands universitet som placerar sig på rankinglistor. Sverige som är relativt svaga kommer väldigt väl ut i och med att relativt många av våra universitet placerar sig rankingmässigt medan USA och Storbritannien som har många universitet i topp på ranking hamnar relativt långt ned bland de olika länderna eftersom de har långt många flera universitet som inte placerar sig på rankinglistorna. Det är förstås förhastat att dra slutsatsen att det ur ett nationellt perspektiv kanske inte är optimalt att ha ett eller två eller tre svenska universitet bland de allra högst rankade som ju det politiska målet ofta verkar vara, men att istället ha ett antal bland de hundra främsta. Men samtidigt är det inte omöjligt att det ligger något i ett sådant resonemang.

måndag 24 april 2017

Digital Society

Just nu pågår den andra vetenskapsveckan av fyra under Lunds universitets jubileumsår 2017. Temat denna vecka är The Digital Society och det hela börjar med en konferens måndag till tisdag. Måndag förmiddag var mycket intressant, ett antal talare i Stadshallen med Larry Lessig som det stora dragplåstret. Han höll förstås en lysande föreläsning med en imponerande tajt presentation. Sedan följde vi fyra lundaforskare som jag tycker gjorde bra ifrån oss även om vi förstås var helt i skuggan av Larry. Här följer min presentation om Open Access och Open Data:


A few fingers in the air can be interpreted in many different ways. A sign of victory. a symbol of evil, an insult (visar med fingrar i luften). But many more times will they represent something much less intriguing like a number. If I raise three fingers in the air like this. It means three. Now latin for finger is digitus. So digitalization of knowledge or information means that it is packaged as numbers.

To package knowledge as numbers has turned out to have consequences. Since world war two, more and more information has been digitalized in order to be automatically processed in computers. Soon the effects were noticed, for instance in meteorology delivering improved weather forecasts relying on these new tools to calculate movements in the atmosphere. Later, the same technology was used to put Americans on the Moon. Nowadays, there no longer seem to exist information or knowledge that cannot be expressed as numbers.



But digitalization is also something more, a transformative social and cultural process with elusive repercussions. We have tried to develop digital information processing since at least the 17th century. Then, the idea caught on of the universe as a clockwork with regular movements which could be calculated in advance. God had created the world and was the prime mover. But divinity was no longer needed to make the world turn just as the watchmaker who had made the clock, was no longer needed to keep it ticking in the pockets of the wealthy.



This mechanistic worldview brought new perspectives on reasoning. Rational thinking could also be understood in terms of predictable claims and propositions and thus potentially the object of the same type of analyses as the clockwork universe. Thinking was compared to calculating. Advanced mechanical computing machines were constructed as was chess-playing automata, both expressing the view of thinking as something regular and deterministic. [NEW] Some of the greatest minds of this time tried to create a calculus that could be used to crank out all the possible logical truths there were, a rational language clean from all incorrections and lies.



As I mentioned, from world war two, computers provided new possibilities to begin realizing the dreams of the 17th-century mechanists of a perfect language free from errors and mistakes.



And when internet was developed from the late 1960s, it started to become possible to make large amounts of digital information available simultaneously to innumerable connected computers.

During more recent decades, smaller and lighter portable computers have been equipped with advanced radio technology while cell phones have transformed into computers relying on generation after generation of mobile telecommunications technologies. Consequently, many people today have access to enormous amounts of information also when they are away from home or work. The potential uses seem endless.



During past centuries, following the introduction of the printing press in the 15th century, information has been symbolized by books and libraries. Knowledge was contained on paper and in printed texts. Retrieving information was the same as looking through collections of paper. No matter if it was a Shakespeare quote or a pancake recipe. But digitalization seems to slowly change all that. We talk about storing something in cyberspace or in the cloud. If information used to be bound up in paper and ink, it nowadays seems to float freely in space. Today, the view of information is that it flows frictionless from one device to another. Information has become remarkably immaterial.



But this is a misconception. In fact, quite a lot of hardware is needed to move digital information from one place to another, satellites, base stations, cables and optical fiber to mention just a few. Take the research facility MAX IV here in Lund. One of their main problems right now is how to get the channel capacity needed to move the thousands of terabytes each experiment generates to where it is to be analyzed. In Luleå in northern Sweden, a well-known American social platform has built a big data centre because of the relatively cheap hydropower which in combination with the chilly climate guarantee reasonably high energy efficiency for their servers.

One of the main advantages when digitalizing information is nevertheless that it can be copied and spread much simpler, cheaper and more reliably than before. Where earlier a big copy machine was needed to produce bad copies of a book or a photograph, or advanced video equipment was needed to reproduce a film, and, more importantly, every generation of copies had lower quality than the preceding generation, digital copying is simple and it creates perfect copies.

It is of course well known how this feature of digital information has made it very easy to copy and spread information. You can ask anyone in the music or film industry, or any newspaper journalist. This feature of digital information has had consequences also for research, primarily perhaps by facilitating the process of making research results as well as research data open and accessible. The demands for Open Access and Open Data as this is called is often connected to the broader ideology, which since the 1960s has acted under the slogan “Information wants to be free”. Today, research funders often promote ideas of Open Access and Open Data by demanding that the research they fund is published in open-access formats and that the data it generates is equally available to anyone.

Taken together, it is today rather easy to acquire information and to some extent even knowledge without having to get to a certain location such as a library or an archive. To remember things is no longer very important since virtually anything can be looked up. If you are a historian like I am, there are of course many things that are still not on the net despite large multinational companies in the information business doing their very best to scan books and other prints from all over the world and all times and likewise archival material of any origin. For copyright reasons, many of these databases are closed to a large number of people. Sometimes, they can be opened for those who are willing to pay and today, research libraries as well as public libraries are spending larger and larger sums on digital databases.

In this way, demands for Open Access and Open Data are countered by commercial interests investing in the construction of databases that are accessible only to those who pay for them. In my own field of history of ideas, admission to a database can be purchased containing, say all published 18th-century texts in English fully searchable. With access to this database, it is relatively easy to publish research articles based on searches for terms such as “Manure” and then crank out publications on the development of sustainable agriculture in the 18th century. Just as in the natural sciences and medicine, it has become possible to buy expensive digital research infrastructure to boost the production of research publications and career advantages when innovativeness is lacking.

Taken together, the strive for Open Access and Open Data as well as the simultaneous commercialization of searchable data has consequences for research. Not only are competitive advantages in research more often relying on expensive research infrastructure such as big machinery or large populations of test animals, which can be used to create new or better datasets, or by commercial databases. It also seems as if creativity and originality, the stuff that cannot be collected in datasets or programmed into algorithms, at least not yet, that creativity and originality is becoming a more decisive edge when all the rest needed to produce truly salient research is either openly accessible or for sale.

Digitalization of data has thus created two somewhat contradictory trends. First, one where the ability to pay for information has improved the possibilities to pursue a research career relying on routinized efforts even though more and more research results and data are open and freely accessible. Second, one where the generally boosted access to results and data has made originality and creativity high in demand.

We know today that it took several centuries for the art of printing to be established as a new technology transforming information management. The consequences of digitalization will certainly be as great as those of the printing press. But although some of the signs of its impact are already showing today, it will most likely be several decades or even centuries until we will be able to fully understand all its consequences. If future research will be characterized by expensive databases or by Open Access and Open Data is for instance still an open question.

Until it can be answered, one thing is absolutely certain. Digitalization is much more than only a few fingers in the air. 

söndag 23 april 2017

Stortingsmelding om humaniora

I Norge påbörjade kunskapsministern i januari 2016 en utredning om humaniora som nyligen blivit klar och offentliggjord. Egentligen är detta något alldeles oerhört och vore förstås helt otänkbart i Sverige där visserligen senaste forskningspropositionen innehåller fler och mer satsningar på samhällsvetenskap och humaniora än någon tidigare. Men dessa satsningar är till stora delar gjorda efter politiska preferenser snarare än på grundval av forskarsamhällets behov. Inget fel i det egentligen. Offentliga medel för forskning tycker jag nog delvis i alla fall bör dirigeras på grundval av samhälleliga behov även om jag håller med de kritiker som menar att det gått lite för långt idag och att det nu behövs en kraftfull förstärkning av fria forskningsmedel genom ökade direktanslag till universitet och högskolor liksom ytterligare ökade anslag till statliga forskningsfinansiärer öronmärkta för utlysningar av forskarinitierade bidrag.

I den senaste forskningspropositionen har båda dessa kategorier förstärkts, men inte lika mycket som de riktade satsningarna. Dessutom ligger satsningarna på forskarinitierad forskning sent under den kommande fyra-årsperioden, huvudsakligen under 3:e och 4:e året, samtidigt som de riktade satsningarna huvudsakligen ligger under 1:a och 2:a året. Risken är påtaglig att de satsningar som planeras senare i själva verket aldrig blir av, i synnerhet inte om det blir ett regeringsskifte efter nästa val som ju ligger före 3:e och 4:e året. I så fall har vi i slutänden endast fått en ännu starkare slagsida mot riktade utlysningar och mot politiskt motiverad forskning.

Nåja, nu var det inte svensk forskningspolitik som detta inlägg skulle handla om utan om det faktum att den norska regeringen offentliggjort en utredning om humanioras roll i samhällslivet. Jag tycker att utredningen är bra, till och med mycket bra. Den pekar ut ett antal svagheter i forskningssystemet, inom humaniora och inom näringslivet som innebär att potentialen i humanistisk forskning inte riktigt utnyttjas fullt ut. Utredningen konstaterar att det finns ett antal orsaker till detta olyckliga förhållande och föreslår ett några åtgärder för att komma till rätta med dessa liksom ytterligare utredningsinsatser som kan behövas för att hitta lämpliga lösningar på några konkreta problem. På det hela taget tycker jag att flera av dessa förslag är bra.

Här kan nog en del invända att utredningens förslag till viss del samtidigt innebär att humaniora mer än tidigare riktas in på vissa samhällsrelevanta forskningsområden snarare än mer resurser till fri humanistisk forskning även om det också finns en del av detta. Man kan nog allmänt säga att forskning vars potential uppmärksammas politiskt, som tidigare medicinsk och teknisk forskning i Sverige, kan förvänta sig två saker: ökade resurser och större styrning. Historien visar att de ökade resurserna skapar mer resurser till forskarinitierad forskning i absoluta tal samtidigt som den större styrningen omfördelar forskningsresurser relativ mellan olika inriktningar. En ökad politisk uppmärksamhet av humaniora innebär knappast någon skillnad, något som också bevisas i den senaste svenska forskningspropositionen liksom i den nya norska stortingsmeldingen.

Frågan som vi humanioraforskare måste ställa oss är om vi är villiga att acceptera ökade resurser till priset av en större styrning. Det har medicinarna och ingenjörsvetarna redan gjort före oss utan någon större debatt. Svaret beror nog på hur mycket ökade resurser det handlar om och hur mycket större styrning. I fallet med medicinare och ingenjörer har det handlat om mycket kraftigt ökade resurser till priset av en ganska mycket starkare styrning. Risken för humaniora både i Sverige och Norge är att det blir måttligt ökade resurser till priset av en kraftfullt ökad styrning.